Vinterviken är platsen, en vik och dalgång vid Mälaren intill Aspudden, där Alfred Nobel en gång tillverkade dynamit. I dag är det en av söderorts vackraste naturparker, med bad, promenadstigar, odlingslotter och ett trädgårdskafé. Den här guiden gäller den verkliga platsen, inte filmen och tv-serien med samma namn.
Innan Nobel: Wintertorpet och färgfabriken
Namnet Winterviken är känt redan från sextonhundratalet och hörde till en lägenhet som kallades Wintertorpet. Här fanns ett värdshus, troligen i en mangårdsbyggnad från sjuttonhundratalet. En gammal vinterväg ledde från Fittja och Mälaröarna in i viken och vidare över sjön Trehörningen, dagens Trekanten, in mot staden vid Hornstull. I dalgången låg ända in på trettiotalet en liten sjö som hette Långsjön, mellan dagens Blommensbergsskola och den gamla dynamitfabriken.
Den första industrin på platsen var inte Nobels. Redan år 1847 grundade den från Tyskland invandrade kemisten Johan Georg Gentele en färgstoffabrik här, kallad Wintervikens målarfärg. Fabriken låg intill Wintertorpet, där Gentele bodde med sin familj fram till slutet av fyrtiotalet.
Nobel och dynamiten
Alfred Nobel köpte området år 1865, sedan hans tidigare verksamhet vid Heleneborg på Södermalm blivit för farlig för omgivningen. Den smala dalgången, omgiven av höga skogklädda berg och med direkt förbindelse till Mälaren, gav ett naturligt skydd om något skulle gå fel. I starten skötte Nobel det mesta själv och var på en gång verkställande direktör, driftingenjör, kassör och reklamagent. Åren 1866 till 1875 arbetade Alarik Liedbeck som verkmästare och blev Nobels närmaste medarbetare. Här tillverkades dynamit och här provsprängdes nya produkter. Tillverkningen av sprängämnen pågick fram till år 1921, även om viss verksamhet fanns kvar långt senare.
Historien har sina mörka kapitel. I juni 1868 dödades 14 arbetare i en explosion i laboratoriet, den största olyckan i Vintervikens historia, och år 1874 omkom ytterligare 12 personer när fabriken exploderade på nytt. På grund av olycksrisken beslutade man mot slutet av artonhundratalet att flytta de känsligaste dynamitlagren till ett skogsområde i nuvarande Botkyrka kommun, som fick namnet Vinterskogen. Spåren av industrin finns kvar i marken, och delar av området har sanerats från föroreningar. Stadens historiska bilder och dokument om platsen finns hos Stockholmskällan.
Arbetarnas Vinterviken: Mörtviken och järnvägen
Kring fabriken växte ett helt litet samhälle fram. Strax norr om Vinterviken ligger Mörtvikens dalgång, som Nobel förvärvade på artonhundrasjuttiotalet. Där byggdes bostäder för fabrikens arbetare, medvetet placerade bakom en skyddande bergsrygg som skilde hemmen från den farliga verksamheten. Som mest fanns här tre bostadshus tillsammans med handelsbod, förråd och uthus.
Vid vikens norra sida, i det område som kallades Rävudden, låg fabrikens stora båtbrygga. Härifrån fraktades dynamiten ut på pråmar över Mälaren eller med hästfordon, försedda med röd varningsflagga, mot Liljeholmens järnvägsstation. En smalspårig järnväg löpte mellan fabrikslokalerna och hamnen och förde godset ner till kajen. Kajen är borta i dag, men en mindre brygga finns kvar och tjänar sommartid som soldäck för badande.
Spränggroparna och kärnbränslet
För att minska riskerna delades dynamitframställningen upp i särskilda spränggropar, varav vissa byggdes in i berget. Nobels spränggropar från artonhundrasjuttiotalet blev en lagskyddad fornlämning år 1995 och går att besöka i området i dag. På femtio- och sextiotalen bedrev dessutom statliga dåvarande AB Atomenergi viss framställning av kärnbränsle på platsen, en mindre känd del av Vintervikens industrihistoria.
Från industri till park
Stockholms stad förvärvade området år 1974, och under det tidiga nittiotalet rustades det upp till en kulturpark efter landskapsarkitekten Torbjörn Anderssons planer, med skulpturstråk, koloniträdgårdar och promenadvägar. De gamla fabriksbyggnaderna fick nytt liv, och de forna provgroparna och industriytorna blev tillgängliga för allmänheten. Resultatet är ett ovanligt landskap där industrihistoria och natur möts: branta berg, en öppen dalgång och en glittrande vik. Provsprängningsområdet och den gamla svavelfabriken har av Stadsmuseet i Stockholm bedömts ha synnerligen höga kulturhistoriska värden.
Att besöka Vinterviken
Bad och vik
Viken inbjuder till bad sommartid, med klippor och strand intill vattnet. En lugn plats nära stan att svalka sig på.
Promenad och odling
Stigar leder genom dalgången förbi odlingslotter och skulpturer, upp på bergen med utsikt över Mälaren.
Trädgårdskaféet
Vintervikens Trädgårdscafé ligger i en av de gamla byggnaderna och är ett populärt mål för en fika i grönskan.
Två verksamheter på samma plats
Många blir förvirrade av att Vinterviken rymmer två olika besöksmål med snarlika namn, och det är lätt hänt att blanda ihop dem. Här är skillnaden:
Vintervikens Trädgård
En medlemsdriven, ekologisk visningsträdgård i parken, med café och plats för odling och umgänge i grönskan. Drivs ideellt och har öppet under odlingssäsongen.
Winterviken
Festvåning, café och scen i Nobels gamla tegelfabrik från 1891. Här ordnas bröllop, fester, konferenser och konserter, och caféet håller öppet dagtid året runt.
Hitta hit från Aspudden
Från Aspuddens tunnelbanestation är det en kort, naturskön promenad ner mot Mälaren och in i dalgången. Du följer gatorna västerut mot vattnet, och efter en stund öppnar sig parken framför dig. Tar du dig hit med kollektivtrafik planerar du enklast resan via SL. Vill du kombinera besöket med en längre dag i området hittar du tips på hur du tar dig runt i vår guide om att pendla från Aspudden.
En sista påminnelse: Vinterviken är alltså en verklig plats i Stockholm, en gammal industrimiljö som blivit naturpark. Den ska inte förväxlas med filmen eller tv-serien med samma namn, som är ett helt annat verk.