Aspudden började byggas i början av nittonhundratalet, först som ett rutnät av slutna jugendkvarter på en exploaterad åkermark, senare kompletterat med ljusa funkishus. Historien om stadsdelen är historien om hur Stockholm växte söderut, först längs spårvägen och sedan längs tunnelbanan. Här är de viktigaste stegen.
Manhems mark och de första planerna
Marken som blev Aspudden köptes av Byggnads AB Manhem omkring sekelskiftet, och exploateringen tog fart under nittonhundratalets första årtionden. Arkitekten Per Olof Hallman ritade en tidig plan med fristående hus i oregelbundna kvarter, i den anda av trädgårdsstad som präglade tiden. Den planen ersattes dock snart av ett mer rationellt rutnät, och det är det rätvinkliga gatunätet med slutna kvarter som fortfarande sätter prägeln på stadsdelen.
Husen från denna första period byggdes i innerstadsstil och ofta i jugend, många ritade för Manhem. Det var arbetarbostäder, och lägenheterna var små. Att en enrummare kunde hysa en hel stor familj var ingen ovanlighet under de tidiga åren. Området fick formellt status som stadsdel under nittonhundratalets första hälft, först under namnet Vinterviken och senare under namnet Aspudden.
Spårvägen som öppnade söderort
En avgörande pusselbit var spårvägen. Södra Förstadsbanan började trafikera området år 1911 och löpte längs det som i dag är Hägerstensvägen. Spårvägen knöt ihop Aspudden med stan och gjorde det möjligt att bo här men arbeta inne i Stockholm, vilket snabbade på utbyggnaden av kvarteren under tjugo- och trettiotalen.
Funkis och smalhus
När funktionalismen slog igenom i Sverige efter Stockholmsutställningen år 1930 satte den avtryck även i Aspudden. De putsade, ljusa lamellhusen med smalt husdjup, så kallade smalhus, byggdes som komplement till de äldre kvarteren. Idealet var att släppa in mycket ljus i lägenheterna, och funkishusen står i dag sida vid sida med de äldre jugendhusen. Vill du lära dig känna igen dragen kan du läsa vår genomgång av funkisarkitekturen i Aspudden.
Tunnelbanan och tiden efteråt
Den 5 april 1964 invigdes första etappen av röda linjen, och Aspudden fick sin tunnelbanestation djupt nere i berget. Det band stadsdelen ännu tätare till innerstaden. Under efterkrigstiden var folkmängden som störst, för att sedan minska när lägenheterna blev rymligare och hushållen mindre. Sedan tvåtusentalet har Aspudden blivit ett eftertraktat område där den blandade bebyggelsen och närheten till Mälaren lockat nya invånare.
En del av historien hänger nära ihop med Vinterviken, Alfred Nobels gamla dynamitfabrik strax intill, och med stadens utveckling i stort. Vill du veta mer om stadsdelen i dag finns en överblick på vår guide till Aspudden. Stadens historiska källor och bilder hittar du hos Stockholmskällan.