Aspudden började byggas i början av nittonhundratalet, först som ett rutnät av slutna jugendkvarter på en exploaterad åkermark, senare kompletterat med ljusa funkishus. Historien om stadsdelen är historien om hur Stockholm växte söderut, först längs spårvägen och sedan längs tunnelbanan. Här är de viktigaste stegen.
Torpen Stora och Lilla Aspudden
Namnet Aspudden är känt sedan år 1772. Det var från början ett torp som löd under Hägerstens gård, vilken i sin tur hade avstyckats från Årsta gård år 1760. Med tiden delades egendomen i Stora och Lilla Aspudden. Långt innan kvarteren restes var detta odlingsmark: på Lilla Aspudden fanns blomster- och fruktodlingar, och på Stora Aspudden odlades under artonhundratalet tobak. Det var alltså en lantlig plats som blev grunden för dagens täta stadsdel.
Manhems mark och de första planerna
År 1901 köpte det halvt ideella bolaget Byggnads AB Manhem och dess direktör Torsten Alm egendomen Aspudden på 42 hektar, och fyra år senare det intilliggande Jacobsdal. Arkitekten Per Olof Hallman ritade en tidig plan med fristående hus i oregelbundna kvarter, i den anda av trädgårdsstad som präglade tiden. När bolaget fick ny ledning år 1907 ersattes den planen av ett mer rationellt rutnät, och det är det rätvinkliga gatunätet med slutna kvarter som fortfarande sätter prägeln på stadsdelen.
Husen från denna första period byggdes i innerstadsstil och ofta i jugend. Det var arbetarbostäder, och lägenheterna var små. Manhem ägde och förvaltade omkring 700 lägenheter i Aspudden, och en majoritet av dem var ettor. Att en enrummare kunde hysa en hel stor familj var ingen ovanlighet under de tidiga åren. Området fick formellt status som stadsdel under nittonhundratalets första hälft, först under namnet Vinterviken och senare under namnet Aspudden.
Albin Brag och jugendkvarteren
De flesta av Manhems hyreshus ritades av arkitekten Albin Brag. Han gav husen utsirade gavlar, burspråk och kraftigt vinklade takfall i en enkel jugendstil, vilket bidrog till stadsdelens ovanligt enhetliga karaktär. Till Brags verk hör också den kända fontändammen på Manhemsgatan, ett litet blickfång mitt i kvarteren. Områdets fördelar marknadsfördes i den lilla skriften Något för Eder, som lockade hyresgäster med butiker, folkskola, koloniträdgårdar, biograf och idrottsplatser. Bolaget Manhem köptes upp av Esselte år 1920.
Brännkyrka och inkorporeringen 1913
Aspudden låg från början inte i Stockholms stad utan tillhörde Brännkyrka landskommun. Just därför kunde industrier och bostäder etableras här med mindre stränga byggregler än inne i staden, och någon formell stadsplan krävdes inte i samma utsträckning. År 1913 inkorporerades Brännkyrka landskommun i Stockholms stad, och därmed kom stadsplaner och bygglovsregler att styra hur stadsdelen växte vidare.
Spårvägen som öppnade söderort
En avgörande pusselbit var spårvägen. Södra Förstadsbanan började trafikera området år 1911 och löpte från Liljeholmen via Kilaberg längs det som i dag är Hägerstensvägen. Kilaberg var tidigare ett tydligare eget område med egen spårvägshållplats, men är numera integrerat med Aspudden, vid platsen kring bensinstationen. Spårvägen knöt ihop Aspudden med stan och gjorde det möjligt att bo här men arbeta inne i Stockholm, vilket snabbade på utbyggnaden av kvarteren under tjugo- och trettiotalen.
Vardagsliv: badhuset och kyrkan
När Aspudden byggdes saknade de flesta bostäder både bad och dusch. Därför uppfördes Aspuddsbadet som ett renlighetsbad, där invånarna kunde tvätta sig. Badhuset fanns kvar i nästan ett sekel, från år 1919 till år 2009, och blev en viktig samlingspunkt i den unga stadsdelen. Aspudden fick också tidigt en egen kyrka, träkyrkan Sankt Sigfrids kyrka, som restes här år 1904. Kyrkan är ett exempel på hur man återanvände byggnader på den tiden, eftersom den tidigare hade stått i centrala Stockholm innan den fick sin plats i Aspudden.
Funkis och smalhus
När funktionalismen slog igenom i Sverige efter Stockholmsutställningen år 1930 satte den avtryck även i Aspudden. De putsade, ljusa lamellhusen med smalt husdjup, så kallade smalhus, byggdes som komplement till de äldre kvarteren. Idealet var att släppa in mycket ljus i lägenheterna, och funkishusen står i dag sida vid sida med de äldre jugendhusen. Vill du lära dig känna igen dragen kan du läsa vår genomgång av funkisarkitekturen i Aspudden.
Tunnelbanan och tiden efteråt
Den 5 april 1964 invigdes första etappen av röda linjen, och Aspudden fick sin tunnelbanestation djupt nere i berget. Det band stadsdelen ännu tätare till innerstaden. Under efterkrigstiden var folkmängden som störst, för att sedan minska när lägenheterna blev rymligare och hushållen mindre. Sedan tvåtusentalet har Aspudden blivit ett eftertraktat område där den blandade bebyggelsen och närheten till Mälaren lockat nya invånare.
Rivningshot, Rädda Aspudden och upprustningen
Mellan industristadsdelen och dagens eftertraktade Aspudden ligger en kris. Från fyrtiotalet och framåt började stadsdelen förslummas, och invånarantalet sjönk kraftigt när barnfamiljer flyttade till modernare lägenheter i andra delar av staden. Under sextiotalet var husen nedslitna, och en del politiker och företrädare för allmännyttan förordade sanering genom rivning. Boende bildade då gruppen Rädda Aspudden för att protestera. En utredning visade att det skulle vara billigare att renovera och modernisera de gamla husen än att riva dem. Resultatet blev att kvarteren bevarades: husen rustades upp och flera mindre lägenheter slogs ihop till större. Det är den vändningen som gjort att vi i dag kan gå genom ett ovanligt välbevarat jugendområde.
Att de unika jugendkvarteren finns kvar är ingen självklarhet. Stockholms stadsbyggnadskontor slog år 1997 fast att centrala Aspudden har ett stort kulturhistoriskt värde och är unikt i Stockholm med sin enhetliga flerfamiljsbebyggelse från tiotalet, och att ytterligare förtätning bör ske med stor varsamhet.
En del av historien hänger nära ihop med Vinterviken, Alfred Nobels gamla dynamitfabrik strax intill, och med stadens utveckling i stort. Vill du veta mer om stadsdelen i dag finns en överblick på vår guide till Aspudden. Stadens historiska källor och bilder hittar du hos Stockholmskällan.